lördag 10 december 2011

Livstecken


Vi har bott i sjukhussängen i en vecka nu.



I torsdags äter Levis sin första måltid på 10 dagar, yougurt.



Underbara kära läsare.


Jag har läst era hälsningar hur många gånger som helst på iphonen. Och varje gång blir jag alldeles varm i hjärtat, det har varit jätte skönt att kunna gå in och läsa era varma och omtänksamma ord. I en sån här situation som vi har varit är man inte så jäkla tuff kan jag säga. Och då behövs lite extra omtanke och stöd. Erat, vänner och familjens stöd har varit helt underbart. Tack!!!


En liten snabb uppdatering: När skiktröntgen äntligen gjordes på lördagen och dom såg att det var stopp i Levis tarmar, så blev det akut operation och när jag såg läkarens rädda blick när han tittade på bilden av Levis mage så trodde jag att jag skulle gå sönder i 1000 bitar, vi fick snabbt skjutsa iväg Levis och förbereda honom för op och jag såg hur läkaren sprang iväg. Han hann säga snabbt till oss att det blir ett snitt diagonalt över buken (katastrofsnitt, vad jag förstår) Jag och Mange bara grät undertiden. (På skiktröntgen för övrigt måste det jobba en tant som varken har barn eller barnbarn för hon stod och sa irriterat till min 3 åring som ligger med tarmvred att det var viktigt att ligga helt still med armarna över huvudet, gång på gång sa hon det till honom irriterat sen suckade hon när han fick ont och rörde sig. Jag var en millisekund från att slå kärringen på käften kan jag säga.)


Efter op låg vi på Iva (intensivvårdavd) ett par dagar utan att Levis blev bättre, tarmarna ville inte fungera och hans buk blev större och större. Ett tag trodde jag den skulle spricka.... Sen fick vi ju som sagt komma till Uppsala med ambulans i tisdags efter att läkarna i Falun stod ganska handfallna och inte visste vad dom skulle göra. Just i ögonblicket som dom berättade att vi skulle få komma hit blev jag jätte rädd igen och började gråta. Men det är det absolut bästa som hänt. Sen vi kom hit har han bara blivit piggare och piggare. En cvk (central ven kateter) opererades in och han fick nödvändig näring och fett in i kroppen och absolut inget att dricka, vilket var skillnaden mot Falun där sköterskorna på iva gjorde lite olika. Tarmarna har nog att jobba med ändå berättade dom för oss här. Absolut ingen vätska var ordern.


För var dag som gått har Levis blivit piggare och piggare och i tordags kväll var första kvällen som allt kändes riktigt bra. Det tyckte Mange också. Han har inte kunnat äta nånting nästan under den här tiden, när vi var på iva i Falun så låg Mange bara och tittade på Levis monitorer hela tiden. I torsdags så åt Levis yougurt för första gången och då plockades även sonden och katetern bort. Idag har Maxen, farmor, farfar och farbror Ricky varit här och nu har han även kommit upp på benen och ätit lite riktig mat som kommer ut "rätt" väg. Nu ska vi bara träna upp musklerna på benen igen så han orkar gå och springa som förut. Dom försvinner väldigt fort på en 3 åring som bara ligger ner i 11 dagar kan jag säga. Han ser ut som en liten gubbe när han föröker gå med sina storkben.


Det som känns värst efter allt det här är att Mange blev hemskickad när han åkte in med Levis redan på Torsdagen akut. En kirurg ansåg att det nog var magsjuka eller körtelbuk (kirurgen kom sedan in på iva och bad om ursäkt) Och när Mange sen kom in med en otroligt uttorkad Levis som bara spytt i 4 dagar på Fredag så tog det nästan 4 timmar innan han fick dropp. När jag tänker på vad som kunde ha hänt så blir jag helt skakig..... Är det nån kunnig som vet förresten hur man går tillväga om man tycker att man blivit felbehandlad, ska det skötas på sjukhuset av personalen. Måste tillägga att vi har även stött på helt underbar personal både i Falun och Uppsala. Nedskärningar är säkert en av orsakerna till att det gått till på det här viset. Därför är jag jätte glad att läkarna tog beslutet att skicka oss till Uppsala där man inte känner av nedskärningarna alls lika mycket,


Återigen tusen tusen tack alla ni som har skrivit och mailat till mig/oss. Och tusen tack Helena (spets och snor) för att du hjälpte mig med ett inlägg, era kommentarer har varit helt underbara. Man omvärderar saker och ting i livet efter nånting sånt här. Just nu bara tittar jag på fina Maximilian som sover med mig på hotellet inatt och känner mig otroligt lyckligt lottad som fortfarande har 2 "friska" barn.


Kram /Marit

67 kommentarer:

Coolaannna sa...

Hej fina du!

Brukar kika in på din blogg då och då. Blir alldeles förskräckt när jag läser om vad som hänt er lille prins. Skönt att han är på bättringsvägen.

Hua, vet vad ni går igenom. Vår Agnes var 3 år och fick en brusten blindtarm och bukhinneinflammation tack vare att läkaren prompt sa att det var lunginflammation. Vi fick nästan med våld ta oss in till Borås Lasarett medans de hela tiden sa till oss att vi skulle vänta tills penicillinet verkade.

Är supertacksam för att hon finns kvar hos oss idag.'


Var rädda om er och ge den lille grabben en extra kram!

Kram Anna

Lantligt i smultronbacken sa...

Vad härligt att han är på bättringsvägen, man är verkligen lite när man inte kan göra något. Att kunna lita på sjukvården har jag alltid kunna göra.....trodde jag. Men tyvärr händer det allt för mycket fel nu och det borde utredas mer vad som går fel. Tror att de är så överbelastade och jobbar för mycket läkarna för att det ska bli bra tyvärr. Det dras ju in på ALLT numera.

Hoppas ni får sova gott inatt

Kram Teres (som får känna på sjukvården i Bolivia för tillfället)

Anonym sa...

Hej!

Tack för att du delar med dig till oss läsare om hur det går för er. Jag har varit inne ett par gånger per dag för att se om det kommit något fler inlägg. Jag känner er inte, men har följt din fina och inspirerande blogg en längre tid. Min pappa gick bort i cancer för två månader sedan och som du skriver kan livet snabbt ta en otäck vändning. Vi skall anmäla avdelningen där pappa låg och fick hjälp med det av kuratorn på sjukhuset. Hon hade de papper som behövdes och fyllde i dem efter att ha hört när vi anhöriga berättade. Stå på er, det måste blir förändringar och mer resurser i vården.

Sänder en extra tanke till er familj i kväll och så skönt att er fina lilla son mår bättre!

Anonym sa...

Åh så skönt att höra att han är på bättringsvägen! Jag hoppas att han får piggna på sig ordentligt nu och att ni alla får må riktigt bra. /Jennifer

Camilla sa...

Man får ont i hela kroppen när man tänker på den lilla killen som varit med om ngt sådant här. Men skönt att allt går åt rätt håll nu. Ta hand om er!!

Och jag tycker absolut du/ni ska gå vidare med det här. Det får inte gå till på detta vis.

dsign & inredning sa...

Hej!
åhh lilla killen då, vad skönt att det ser bättre ut!
Uch får tårar i ögonen när jag läser om vad ni har varit med om -fruktansvärt! :(
(vet hur det känns)
Har tänkt så mycket på er den här veckan!
hoppas han blir pigg och glad snabbt nu!
Stor kram från lena

Malin sa...

Jag får en stor klump i magen när jag läser detta. Ja tänk att man blir så liten och så maktlös. Det värsta är att man förlitar sig så på läkarna....och hoppas på den bästa hjälpen. Men Uch ibland blir man mörk rädd.
Jag tänker på er och sänder tusen styrker kramar till hela familjen. Hoppas han kryar på sig snabbt det lilla livet....kram Malin

Anna sa...

Underbart att läsa att han är på bättringsvägen! Stor kram!

Erika sa...

Fy vilken pärs ni gått igenom. Det är inte lätt för de små att förstå allt som händer. Stackarn!Hoppas att allt blir bara bra tillslut.

Anonym sa...

Hej!Läser alltid din fina blogg och blir helt kall när jag läser om vad din lilla pojke tvingats uppleva med smärta och allt runt omkring. Vad underbart att läsa att han är på bättringsvägen!! Jobbar själv inom vården och VET vilka indragningar och vilka dåliga förutsättningar dagens vårdpersonal jobbar under. (sen finns det ju givetvis folk som inte ens ska jobba med människor där och jobbar tyvärr) Du kan Lex-Maria anmäla händelsen. Blanketter finns att skriva ut från socialstyrelsens hemsida. Bara bra om folk anmäler så dessa berättelser kommer ut till allmänheten. STOR kram till er!!/Josefine

Anonym sa...

Varmaste kramarna och tankarna går till er! Skönt att er lille kille är på bättringsvägen!

Frida sa...

Finaste Marit!

Det gör ont i hela mig när jag läser ditt inlägg. Det måste vara hemskt att känna sig så hjälplös och dessutom inte få rätt behandling i rätt tid. Dock är det mycket skönt att höra att han nu är på bättringsvägen igen. Jag tycker också att du ska gå vidare med detta! Sänder här ett gäng med styrkekramar från småland.

Frida sa...

Finaste Marit!

Det gör ont i hela mig när jag läser ditt inlägg. Det måste vara hemskt att känna sig så hjälplös och dessutom inte få rätt behandling i rätt tid. Dock är det mycket skönt att höra att han nu är på bättringsvägen igen. Jag tycker också att du ska gå vidare med detta! Sänder här ett gäng med styrkekramar från småland.

Pieni Lintu sa...

Hugs for Levi and all your family! ♥

Tigrinnan sa...

Du kan också vända dej till Patientnämnden. Mailadress finns på landstingets hemsida.

Johanna Stålros sa...

Det värmer mitt hjärta att höra att han är på bättringsvägen;) varm kram till hela eran familj som får kämpa så. / Johanna

ansku sa...

Prata först med personalen på avdelningen är mitt råd. Sen har varje landstinget en patientombudsman, som man kan ta kontakt med. Du kan även googla på lex Maria så hittar du information på nätet.


Visst vänds livet upp och ner. Usch, måste vart fruktansvärt jobbigt för er! Jag är själv sjuk just nu, och på tisdag ska jag få reda på om det handlar om godartade eller elakartade förändringar. Ändå är jag glad att det är jag och inte någon av barnen. Samtidigt som jag är så himla rädd.

Så härligt att höra att lilla Levis är på bättringsvägen. Hoppas han mår bra aldeless snart!

Stor kram till hela familjen!

Ansku

Linda.. sa...

Hej!

Vad skönt att lillkillen är på bättringsvägen. Jag kan inte ens föreställa mig rädslan. usch!

Det här med felbehandlingar. Jag hade en väldigt komplicerad graviditet, och fick bland annat (mycket annat) en propp i hjärnan, vilket läkaren i Falun trodde var ms (Jag blev vindögd) Så han skulle ta ett ryggmärgsprov, och skicka på analys. Stack mig fel, så jag fick en blödning i ryggen, och var nära att bli förlamad.
Fick ligga med vak på medicinavdelningen i Falun.

Jag funderade ett tag på att anmäla. Jag fick häften i Falun, som sitter i väntrummen. Tror det står något i stil med: Har du blivit felbehandlad i vården? på dem. Gjorde det aldrig, och hörde senare på radion att han anmält sig själv till Lex Maria.

En vårdcentral i Borlänge blandade också ihop mina prover, så jag var komjölks-proteinallergisk i 6 år (gick hos dietist, och åt nudlar varje gång jag var utomlands) tills dom efter 6 år märkte att det inte alls stämde!

Det är jag fortfarande sugen på att anmäla!

Hoppas ni får en bra jul, och får vara friska och krya!
Kram

Nellie sa...

Huu, vilken upplevelse ni haft! Otäckt när barnen blir så sjuka, och man inte kan göra mer än att bara vara där. Så skönt att det är på bättringsvägen nu! Många styrke- och krya på- kramar till er!

mali-mo sa...

Sender deg en stor klem!

naana sa...

En stor varm kram till er alla och änglar till lilla Levis. <3

H A N N A S - F O R M sa...

Men gud...åååh..fy så fruktansvärt...förstår hur hemskt det har varit. Skickar MASSOR av STYRKEKRAMAR till Er alla!!!!!

VARMASTE KRAMAR
Hanna

Anonym sa...

Följer din blogg dagligen och blir så rörd när jag läser vad er son och ni fått gå igenom i så många dygn. Som förälder är barnen det käraste man har och man gör allt som står i ens makt för att de ska må bra. Jag hoppas verkligen att er son nu får den bästa vård som går att få. Det gör ont i hela mig när jag läser hur sjukhuspersonal har mage att bete sig så som du skriver.
Varmaste hälsningar
Ingela

Villa Björkenäs Backen sa...

God natt på er !

Hoppas verkligen att ni blir snart helt friska !
Inget roligt nör barna blir sjuka!
Själv har jagberfarenher just av att man inte blir lysnad.
Vi låg inne med vårt äldsta dotter i en månad...
Många dagar och nätter med många tankar.
Ett bar som inte kan äta och bara får så ont i sin mage.
Många undersökningar,viktnedgång och musklerna som bara försvinner...
Hon klarade inte av att äta på en lånad men idag lever vi ganska så bra vardag med rätta matvanor.

Likaså blev i felbehandlade här i augusti med vårt treåring. hon kunde inte stå på bena men ändå blev vi hemskickade. hon blev jätte uttorkad och infektionen blev bara värre men vi skulle avvakta.
Till slut så blev vi inlagta och dom erkände att dom gjorde fel.
Vi har aldrig orkat gå vidare men det tycker jag att ni ska absolut göra.
Tänk på vad aom hade kunnat hända och man vill ju inte att det ör någong annan som ska bli behandlat på samma sätt.
Skönt att ni är i Uppsala. dom är så bra där.

Nu ger jag styrke iramar till er och krya på er !
Hoppas att ni får komma hem snart och får fira jul !
Kram på er !

Hemma på Sjuan sa...

Följer din blogg ofta och har förstått att ni har haft en jättejobbig tid. Finns inget värre än när ens barn blir sjuka och om man dessutom blir hemskickad utan hjälp!!
Hoppas han blir bättre nu.
Ha det så bra det går!
Kram Suss

Kviddevitt sa...

Jag får piggar på hela min kropp, Marit, när jag läser din berättelse... Kan bara föreställa mig hur jävla rädda ni måste ha varit. Och fy f-n att se sin lille i sådant tillstånd och med sådana smärtor.

Kramar till finaste Levis! Skynda dig att bli frisk, är du snäll..

Anette sa...

Hej!
Jag läser din berättelse och blir så glad då jag ser att allt har blivit mycket bättre. Ni kan anmäla, eller rättare sagt, ska anmäla, händelsen till Hälso- och sjukvårdsnämnden. Jag vet, jag har gjort det. Vår son fick leukemi då han var 9 år. Första gången vi sökte läkare var för att Robin hade huvudvärk och jätteont i benen, då blev vi hemskickade. Läkaren sa att det berodde på att Robin var aktiv och kanske hade ramlat på cykeln?!?!
Efter ytterliggare en vecka åkte vi in på sjukhuset och blev då skickade till Uppsala för misstänkt leukemi. Det var dock inte det som gjorde att vi gjorde anmälan. Vi blev sedan skickad mellan Uppsala och Astrid Lindgrens barnsjukhus i helikopter 3 gånger. Robin behövde respirator och steget efter respirator finns inte i Uppsala, därav färden till Stochholm. Läkaren i Stockholm ansåg att Robin var så pass frisk att han skulle till Uppsala för att inte ta upp en vårdplats, utifall det skulle komma flera barn till intensivvårdsavdelningen. Helikopterfärden tog för mycket av Robins kraft, den sista resan, så han dog. Vi anmälde läkaren men han fick endast en tillsägelse eftersom han inte hade gjort något medicinskt fel. Det var ändå skönt som förälder att ha gjort allt vi kunnat för vår Robin.
Hoppas nu allt ger sig och ni får komma hem snart.
Kramar Anette

Anonym sa...

Usch jag blir alldeles tårögd när jag läser detta....Krya på dig fina lilla Levis!! Kram Sofia

Anonym sa...

får tårar i ögonen, har själv en 3-åring, kan inte föreställa mig helvetet ni haft! Hoppas han blir bra busfort och att ni snart får komma hem, varma kramar! /susanna

vitadrömmarobusigabarn sa...

Hej fina du!!!
Tusen kramar till er
Ryser i hela kroppen tänker på er jättemycket
Förstår hur det känns
En stor bamse kram till en super söt levis!
Kram kram

Jordgubbar med mjölk sa...

Åh vännen! Vilken mardröm ni gått igenom :-( Jag sitter här med tårar i ögonen. Vilken prövning ni fått utstå. Kan inte ens förstå hur jobbigt det måste ha varit. Förstår alla tankar som snurrar i huvudet just nu. Tack och lov att lillen är på bättringsvägen!

En stor kram skickar jag till er! Kram Miriam

My shabby chic house sa...

Världens största kram till er!
Klart ni ska anmäla, att inte få en ordentlig utredning med såna besvär efter att precis ha genomgått en operation i buken är såklart ett tjänstefel.

Tänker på er!
Kram M

Anonym sa...

Herregud vilken resa ni gjort Marit!! Vilken tur att han mår bättre Levis, fy det finns inget värre än när ens barn inte mår bra. Jag är extra tacksam idag för att mina pojkar är friska!! Massa kärlek till er <3 kram J

The House sa...

Hej Marit!

Fy vad ledsen och glad jag blir när jag läser.
Men så skönt att Levis mår bättre, jag har varit mycket på Uppsala i mitt förra jobb med en liten kille och vet att läkarna där är underbara. jag stod då och grät framför önskekossan som står nere i entren. Man blir så känslosam av att vara på en avd där det är mestadels barn.

Nu hoppas jag att ni får komma hem snart. Hur det än är så tillfrisknar man ju oftast när man kommer hem och känner sig lugn och trygg.

Och jag tycker absolut att ni ska göra en anmälan, det får bara inte nonchaleras när man kommer in med ett barn med sådana magsmärtor, man blir ju mörkrädd.

Ta hand om varandra!
Kramar/Frida

vitagavlar.blogspot.com sa...

Hej!
Jag gråter när jag läser ditt inlägg. Tänker jättemycket på er! Skönt att det går åt rätt håll.

Det finns något som heter patientombudsmannen som ni kan prata med och därigenom göra en anmälan. Prata med personalen så hjälper de till med kontakten!

Många kramar från Lisa (sjuksköterska)

Anonym sa...

halloj!!! ville bara skicka en styrkekram till er alla!! Härligt att det börjar gå åt rätt håll!!Glöm nu inte att ta hand om dig själv oxå!! lätt att glömma det mitt upp i allt.måste ju få fylla på sitt egna energi förråd ibland för att orka ta hand om dom man älskar på allra bästa sätt!! massa kramar ann

Hedvig och Jag sa...

Marit Marit...

Vad jag kan säga.. Njut nu av barnen, ha en lugn och mysig jul tillsammans med familjen ( köp ett hockeyspel till pojkarna!!! Pappsen gillar det nog också, men du får låta bli att vinna, ok?).

Vilka människor du fått träffa på inom vården. En del änglar och en del som hamnat i fel yrke.. säkert. Känns riktigt läskigt att de inte är pålästa och jag tycker absolut att det ska anmälan. För nästa gång det kommer in någon så kan de gå värre. Att ge vätska till någon som absolut inte skulle ha det är ju som att felmedicinera. Visst de är människor de också men man önskar ju att om de inte vet, kollar upp det istället.

Är så glad att ni är en frisk familj igen!! Och massor av kärlek till er!! Snart är han som vanligt igen ska du se, och med ett "coolt" ärr att visa polarna.

Brunkullan med Mosipperötter sa...

Fy vad jobbigt! Tur att han börjar pigga på sig i alla fall!
Kram till er alla.

Du ska lex Maria anmäla såklart! Först läkaren som tog emot på torsdagen. Sen de som inte satte dropp på 4 timmar på en uttorkad 3-åring. Anmäl den okänsliga röntgensköterskan också, men där är jag inte säker på om det är enl lex maria, eller till någon annan instans.

Sjukhuset ska själv enligt lag, göra en anmälan enl lex Maria också. Hör med dem så det blitt gjort!!

Lycka till
Kram Susanne

Natalie sa...

Hej Marit,

brukar titta in då o då och läsa din blogg. Idag rullar tårarna längs med mina kinder. Denna maktlöshet man tvingas gå igenom, bara att läsa om vad ni går igenom gör att det växer en klump i halsen på mig.

Jag hoppas att Levis snart blir sig själv igen och att hela er familj få chans att återhämta sig.

Stora kramar och extra många styrketankar skickar jag er.

//Natalie

Инна sa...

Marit, hello! Jag är från Ryssland och jag läste din blogg i över ett år. Jag önskar dig ett snabbt tillfrisknande till Levi!
Ina

Villa Hemma sa...

Hej

Håller alla tummar och tår att det kommer att fixa sig så fort som det bara är möjligt!'

kram på er

Anonym sa...

Hu så hemskt! Önskan att allt ordnar sig med Levis så han snart är på benen igen och att ni kan få slappna av också. Ta det lugnt, tillsammans, hela familjen./Susanne

Aina sa...

All our support for your kid and all your familly!
Best wishes!

Mitt vita hem sa...

Usch så mycket hemskt ni gått igenom senaste veckan! Det ska ingen behöva gå igenom!
Men skönt att han är på bättringsvägen. :)

Klart ni ska anmäla, ju fler anmälningar man gör ju större är chansen att resurserna ökas på, den stackars personal som jobbar går ju på knäna, och anmäler ingen så tror ju politikerna att personalen klarar av att alltid jobba underbemannade!
Det är samma i mitt yrke, jag är förskollärare, vi får större barngrupper och färre personal vilket leder till fler olyckor. Ju fler tillbudsrapporter vi lämnar in, ju större är chansen att politikerna förstår att vi inte kan gå på knäna hur länge som helst!
(Sen ska vissa helt enkelt inte arbeta med människor, så är det bara!)

Kram Åse

Lisa sa...

Underbart att han är på bättringsvägen. Äntligen känner jag lite lugn, varit så orolig. Tårar rinner, den här gången är det av glädje och lättnad. Ta hand om varandra nu. Hoppas ni får komma hem snart. Saknar er. Kram till er alla och en extra stor till Levis.
Hälsningar Lisa.

Casa of Mia sa...

Alla tankar går till er, blir alldeles tårögd när jag läser ditt inlägg, så skönt att han är på bättringsvägen, stor kram

Anonym sa...

Hej Marit!
Skönt att allt går bättre och bättre, ser fram emot att ni kommer hem. Ang anmälan så gå in på den här länken http://www.ltdalarna.se/templates/Base____937.aspx, klicka på Socialstyrelsen i vänsterkanten, på den sidan finns en länk uppe till hö för att göra anmälan.
Kram Åsa på 25:an

Krusidull sa...

Hej Marit
Det är inte lätt att vara förälder när ens barn är sjuka, så maktlös är man nog aldrig annars.
Jag är både mamma och sjuksköterka så jag vet av båda sidor. När man är emotionellt engagerad så försvinner mycket av kunskap och förnuft.
Det är viktigt att du i den processen får tala om hur ni blivit behandlade.
Varje landsting har en patientnämnd dit ska du vända dig med det du vill ta upp om vården och ert fall.
Nu ska du se att han snart är pigg o alert och bara längtar efter tomten. Ta hand om er nu.
Kram
Krusidullan

Anonym sa...

Hej!

Åh så himla lättad jag blir nu. Jag har gått och funderat på hur er lilla Levis mår. Hoppas han från och med nu slipper sjukhus och snabbt kommer på benen igen. Det måste vara varje förälders mardröm att se sitt barn allvarligt sjuk och jag lider verkligen med er. Det måste ha varit fruktansvärd tid.

Anmäl personalen som inte varit bra, även om det kanske är lite krångligt så kan det hjälpa nästa patient från att bli illa behandlad. Jag blev illa behandlad på BB men var så tacksam över att ha fått barn att jag inte orkade gå vidare med en anmälan, men t o m idag, 7 år senare, kan jag ångra att jag inte gjorde något åt det. Nog om detta nu! Skönt att höra att han är på bättringsvägen.

Sofia

Rövarmamman sa...

Krya på kramar till er, man blir så ledsen i hjärtat när ens barn inte mår bra. Jag hoppas din prins nu blir bra snart så ni kan fÅ njuta av julen! Tummen upp för akademiska! Styrkekramar till dig

Anonym sa...

Men vilket h-vete ni gått igenom, blev alldeles tårögd när jag/vi läser detta. Hoppas han snabbt blir stark igen! Många varma kramar till er från Frebys

Ett hus i vitt sa...

Åh vännen, tårarna rinner när jag läser vad ni har varit med om!

Är så glad och lättad att allt gått bra till slut, har tänkt så mycket på er!

Nu ska jag krama om mina små killar. Visst är dom det underbaraste vackraste viktigaste vi har.

Stor kram till hela familjen.
/Anette

Huset i bullerbacken sa...

Usch vad ledsen jag blir när jag läser vad ni har fått gått igenom. Jag blir både skit förbannad och glad, förbannad för att ni inte togs på allvar och glad att lillkillen är på bättringsväg.
Hoppas ni får komma hem snart!
Att någonting ska hända ens barn är ju det värsta tänkbara, man ryser bara av tanken.

Krya på dig Levis!!

Stor kram till er alla!/Anna

Anonym sa...

Tänker på er! Håller alla tummar för ett snabbt tillfriknande!
KRAM! Helena H

Anonym sa...

Hej! Läser din fina blogg. Vad skönt att din pojke mår bättre. Ni ska självklart anmäla detta, det är ju fruktansvärt att han blev hemskickad först!! Önskar er en härlig jul :) kram

SusannesSaker sa...

Åh, vad härligt att han äntligen är på bättringsvägen!! Hur personal inom vården kan ha noll sympati för en vårdsökande är ofattbart, och särskilt med små barn -grrrr:(
Hoppas att allt ser ljusare ut fram över för er alla och att ni får en riktigt GOD jul!
Kram Susanne

Lovis och Isak sa...

DEt gör så ont i mig att läsa allra helst när man vet exakt hur det känns. Det gör mig så ledsen att man hör så många misstag i vården och att man möter så många människor som är på fel på plats. Som förälder vill man lägga sin kraft på sitt barn istället för att stånga sig fram bland okunninga och oförstående. Vi har bla mött en ssk som raderat viktig info om Isaks hjärta, info som Sahlgrenska velat ha. Det är en tuff kamp men man gör ALLL för sina barn.
Många många KRAMAR från Petra & Magnus till hela mysiga familjen!

Skogsfrun... sa...

massa varma tankar till er familj och en stor varm kram till er starka son!

Hoppas han blir piggelin snart igen!!

Massa kramar!
Pernilla

Annelie sa...

Fy vad hemskt jag blir så gråtig och ledsen. Men också av glädje för att Levis är på bättringsvägen! Barnen är det bästa man har, inget får hända dom!! Stor kram

Anonym sa...

Jag gör som alla andra som skrivit inlägg här, STORGRÅTER! Det skär i mamma-hjärtat och vi hoppas hoppas att allt bara blir bättre för Er nu.

Klart att Du ska anmäla!! skriv också ett klagobrev till högsta hönset på sjukhuset, uppdrag granskning och Reinfeldt. Sverige 2011= SKAMLIGT!!

Fröken Kvalster sa...

Vad skönt att era lilla kille är på bättringsvägen. Usch, jag kan inte ens föreställa mig vilken oro ni måste ha gått igenom.

Hoppas att det bara blir bättre och bättre från och med nu.
Många kramar

Det vita dårhuset sa...

Sitter här och stor bölar!!!! Så fruktansvärt Marit!!! Lilla Levis..... Paloma frågar efter honom här hemma och jag försöker förklara att han snart kommer till dagis igen.Hoppas med hela mitt hjärta att han får hålla sig frisk nu gumman och kan springa mot tomten snart <3

Ta hand om er*
Kram Erika

Mathilda sa...

Åh fy så obehagligt!

Tänker på er och hoppas han snart är pigg och kry igen.

All styrka!

Kram!
Mathilda

Camilla sa...

Jeg kikker innom bloggen din med jevne mellomrom, men nå er det en stund siden jeg har vært her, blandt annet fordi det å være nybakt mamma har tatt min tid ;)
Det gjør enda sterkere inntrykk å lese om din lille gutt nå!Så syk han må ha vært, og så heldig! :)Virkelig tøff opplevelse for mamma og pappa..Veldig godt å lese at alt har gått bra :)

Jes/Vita villa vila sa...

Hej fina Marit!

Vilken otrolig oro ni har haft och vilken tur att fina lilla Levis äntligen mår mycket bättre & att ni är hemma nu!!! Förstår att det är gränslöst många tankar och känslor som snurrar runt... Jag är verkligen glad o lättad att det ordnade sig till sist!

Ta hand om varandra! ♥

Kram Jes

Anonym sa...

Hej Marit!
Vad skönt att fina Levis mår bättre igen! Tårarna rinner nu när jag har läst och jag förstår dig när du säger att du ville slå kärringen.
Själv kan jag bli tokig bara tanken "tänk om" slår mig, för barnen är ju precis hela ens liv.
All lycka till dig och dina familj och ha en riktigt god jul!!
Många kramar// Fia

Anonym sa...

Ojojoj...fy va tråkigt det är när ngt sånt här händer....Nu verkar det som att allt kommer bli bra, men jag tycker absolut att ni ska göra en anmälan!! Bedrövligt med alla nedskärningar, jobbar själv i vården o vi ska bara springa fortare o fortare o patienttrycket ökar...vart ska det sluta!!!
Har själv erfarenhet av sjukhus då min yngsta dotter har ryggmärgsbråck o vi har varit på Ackis x flera, överallt möter man tyvärr rötägg som inte borde arbeta med det dom gör :O........
Men oftast på barn så är dom änglar :)

Hoppas att ni får en "frisk" jul o lilla Levis får vara frisk!! Å stå på Er!!!
Kram MammaMia, Avesta